Välkommen till Lyckliga Barn

Jag är barnläkare. Mitt specialområde och stora intresse är hur man bemöter barn, särskilt de som är normalt trotsiga och inte samarbetar. Mina metoder har underlättat för många familjer och är enkla att tillägna sig – och  ännu enklare att använda! Jag använder varken bestraffning eller mutor utan ombetingar barnen med positiva känslor och kärlek.

Här på bloggen välkomnar jag dig som vill ha hjälp med “trots” och hur du kan skapa en mer positiv relation till ditt barn. Min förhoppning är att vi på så sätt tillsammans ska skapa innehållet på den här sidan – du genom dina frågeställningar och jag genom att dela med mig av min erfarenhet av – och kunskap om – barn.

Varmt välkommen!

TROTSÅLDRAR FINNS INTE

Trots är barnets sätt att tala om att det känner sig oälskat eller att kraven upplevs för stora.

Behandla barnet med lite extra uppmärksamhet – det brukar hjälpa! Om inte behövs mer systematiskt kontaktande tills barnet känner sig bekräftat.

Hans och Anna

Fråga från läsare

Hej fina ni som skriver på denna sida! Jag tycker den är ofattbart fantastisk. Tack för kloka ord bara rent generellt.

Jag har en fråga om dagis. Jag har en son som är 1 år och 8 månader. Han har fått plats på ett dagis som är helt ok i maj, men även fått plats på ett annat som verkar FANTASTISKT i augusti. Helst vill jag alltså att han ska gå på det i augusti. Men jag känner också mig själv, och hur mkt jag än önskar att jag var den perfekta hemmamamman, så är jag inte det. Jag klättrar på väggarna efter några månader hemma (min man och jag har alternerat flera vändor hittills.) Jag svimmar nästan av tanken på att “gå och dra” hemma hela sommaren. Jag vill för min del alltså helst skola in honom i maj och börja jobba sen.

MEN, jag vill att han ska gå på det bästa dagiset… Hur jobbig är ett dagisbyte för ett barn på ca 2 år? Alternativet är ju nämligen att ta det första dagiset i maj och sedan byta till hösten. Jag tycker själv inte att det känns speciellt bra att han ska behöva byta dagis efter tre månader, när han precis kanske har vant sig och börjat gilla läget. Men jag vet inget om barn, känner mig okapabel att förstå hur han skulle reagera, och känner också att det är viktigt att hela familjen mår bra.

Jag vill gärna ha ett ärligt svar på hur 2-åringar generellt mår av att utsättas för denna situation. Jag tänker absolut vara hemma med honom till augsti om det behövs (min man har helt nytt jobb då, så det är inte helt helt bra att ansöka om f-ledighet det första man gör…) Så självisk tänker jag inte vara. Men kanske att det är jag själv som är hispig över det eventuella bytet? Är barn tuffare än vad jag tror? Eller har min magkänsla rätt den här gången?

Jättetacksam för klarhet!

/Helena

*************

Hej Helena!

Tack för din kommentar. Du skriver öppet och insiktsfullt – det låter som att du har tänkt igenom för- och nackdelar för ett eventuellt dagisbyte väl.

Du undrar hur mycket en 2-åring klarar. “Mycket” är det generellaoch korta svaret. Om allt i övrigt är normalt och bra klarar ett barn den omställning som ett byte av dagis skulle kunna innebära. Vilka andra faktorer behöver vi ta hänsyn till i det här sammanhanget? Kommer dagis att stänga för semester? Du skriver att du själv klättrar på väggarna om du måste vara hemma. Det låter som en viktig faktor att ta hänsyn till. Ditt barn mår säkert bättre av att ha en lugn och trygg mamma, eller hur? För ditt barn handlar det alltså om tre månader på ett “mellan-landnings-dagis” eller att vara hemma med en mamma som redan klättrar på väggarna. Barnets stresstålighet testas säkert i båda situationerna, men väljer du dagisalternativet mår kanske familjen som helhet bättre, vilket också kommer ditt barn tillgodo.

Lite handlar ditt problem kanske om att du väljer att medvetet försätta ditt barn i en situtation där du i förväg vet att du måste byta dagis. Många barn byter dagis på grund av att de flyttar, inte trivs eller att föräldrarna får ändrade arbetsförhållanden. Då tvekar de knappast. Jag tror inte att det är någon egentlig skillnad för barnet om bytet kommer efter tre månader eller tre år – för ett så litet barn är tre månader en ocean av tid. På samma sätt är adapationstiden mycket kort – det handlar om dagar. Därför är inskolningar som tar flera veckor inte rimliga – en eller två dagar motsvarar veckor för oss vuxna.

En annan faktor är att 2-åringen ännu inte skapar kompis-relationer till andra barn på det sätt som exempelvis en 5-åring gör, vilket också gör ett byte mindre dramatiskt för det lilla barnet.

Att skola om igen i höst på det nya dagiset är förmodligen inte heller något stort jobb. Ditt barn har då i princip förstått vad dagis är och andra gången vet han i princip vad ett dagis är – på ett positivt sätt om allt har gått bra tidigare.

Ni som föräldrar kan stötta barnet i bytet genom att framställa det hela som självklart och positivt – låt inte barnet förstå att ni kanske har dåligt samvete eller tvivlar. Om ni förmedlar att det här är normalt kommer barnet också att uppfatta det så. I övrigt är du välkommen att ta coachning av oss och diskutera eventuella anpassningsproblem om de trots allt skulle uppstå.

En annan tanke som väcks är: VET du verkligen de facto att maj-dagiset är dåligt? Kan det vara så att ni blir nöjda när ni väl är på plats, att det bara därför är värt ett försök?

Du nämner din magkänsla. Min fundering är om det är en magkänsla eller ditt dåliga samvete som du känner av? Vi möts av många “borden” i vardagen och alla andras syn på hur man är en bra mamma.

Hör gärna av dig igen om du har fler funderingar.

Hälsar Anna och Hans

Den Positiva Metoden – del 3

Vi fördjupar oss ytterligare i Den Positiva Metoden. Du har nu provat att dutta ditt barn fem gånger om dagen – oregelbundet och på barnets villkor.

Varje dutt tar bara 1-2 sekunder. Utmaningen ligger alltså inte i tidsåtgången, utan i att komma ihåg att dutta!

Idag får du försöka skatta var ditt barn befinner sig känslomässigt:

Nivå 1: Barnet är i balans – leker, skuttar, sjunger och är spontant hjälpsamt

Nivå 2: Barnet är en aning ur balans – enstaka trots

Nivå 3: Barnet är ganska mycket ur balans – mer och riktat trots

Nivå 4: Barnet är mycket ur balans – mycket trots och även aggressivitet

Det intressanta är inte på vilken nivå ditt barn befinner sig just nu utan vägen tillbaka till balans. Mer om detta i nästa inlägg.

Hälsar

Hans och Anna

Bekräftelse

Ju YNGRE barn desto  TÄTARE  kontakter (kort minne): med 1-2- sekunders uppmärksamhet  kan barnet påminnas om att kärleken och tryggheten är nära.

Bara en gång del 2

När man har tillämpat “bara en gång” vid fem tillfällen kommer barnet att generalisera och börja följa. Hur länge man väntar efter denna enda gång beror på barnets ålder – tystnaden måste brytas i tid så att det inte blir till “tortyr” i barnets ögon.

Ju yngre barn, desto kortare paus.

Hälsar Hans

Att säga nej

Tanken med Den Positiva Metoden är att antalet tillrättavisningar ska minska radikalt – och ersättas av att man visar barnet tillrätta (visa hur man gör, instruktioner i förväg etc) när det behövs. Behöver man ändå säga ifrån, gör det så milt som möjligt:

säg: “Nej”!  och skaka litet på huvudet… inget mer… försök fortsätta leken…..  AVLEDNING är alltid bra…

Hälsar Hans och Anna

Bara en gång?

Uppföljning av tidigare läsarinlägg:

“Hej Hans!
Du skriver i ditt inlägg att man bara ska säga till en gång men då skulle jag inte få mina barn (flicka 5 och pojke 7) att göra någonting utan att tjata. Även om jag säger till 20 gånger så får jag ofta höja rösten för att få dem att till exempel stänga av tv:n eller klä på sig när vi ska ut. För mig låter det helt otroligt att det skulle räcka med en enda gång?! Har du verkligen testat det här i verkligheten där kraven är hur många som helst och föräldrar är stressade och har massor med tider att passa?
// Rebecka”

Hej Rebecka!

Att det räcker med BARA EN GÅNG är inte bara otroligt, det är en vetenskaplig sanning: En gång är starkare än 20 tillsägelser. Det är under pausen efter denna ENDA tillsägelse som barnet reagerar med att lyda!

Mekanismen bakom att detta fungerar är densamma som för de dialogregler vi omedvetet följer i vår vardag: Om någon ställer en fråga känner du omedelbart en impuls att svara. På samma sätt uppstår ett obehag om man inte får någon reaktion på det man säger. Dialogreglerna har redan det lilla barnet lärt sig att omedvetet tillämpa.

När föräldern ber barnet att klä på sig känner barnet förälderns förväntan på reaktion / svar. Svaret blir under gynnsamma omständigheter att barnet börjar klä på sig. Ett annat möjligt svar är att barnet istället börjar strula och vägrar följa förälderns önskan. I båda fallen har barnet svarat.

Om föräldern upprepar sig och tjatar lär sig barnet att det inte krävs någon reaktion – de normala dialogreglerna upphävs. Barnet kommer att strula ända tills något ändras i förälderns uppmaning, exempelvis genom en förändring i röstläge. Först nu får barnet impuls att svara.

Väljer föräldern istället att endast uppmana barnet EN ENDA GÅNG kommer en paus – tystnad – att uppstå. Denna upplevs mycket starkt av barnet som förr eller senare kommer att känna sig manat att svara (positivt genom att utföra uppmaningen eller negativt genom strul och vägran). Pausen verkar starkare ju längre den varar.

Når man inte önskat resultat kan man förstärka pausen ytterligare, exempelvis genom att sätta sig på en stol (för att markera att man väntar) eller själv börja klä på sig. Däremot bör man inte visa negativa reaktioner som att sucka eller verka irriterad.

Lycka till!

Önskar Hans och Anna

Tillbaka till samarbete

När barnet ‘olyder’ behöver  den vuxne öka spontankontakten tills barnet samarbetar, igen. Barnets naturliga läge är samarbete och med ett ökat positivt bemötande återgår barnet till detta.

Olydnad och trots är en demonstration från barnets sida – barnets sätt att säga att det behöver mer kärlek och bekräftelse. Det är viktigt att komma ihåg att det är barnets uppfattning och upplevelse vi talar om här – vi som vuxna kanske inte ser att vi ägnar barnet för lite uppmärksamhet. Situationer och sammanhang kan förändra barnets upplevelse – även om vi inte har förändrat vårt sätt att bemöta barnet.

Ibland behöver barnet mer.

Hälsar Hans

Små barn

Små barn fäster sig vid den vuxne de får mest tid tillsammans med – här kan MM bli MAMMA.

Hälsar Hans