Läsarfråga

April 20, 2011 § 15 Comments

En fråga från en läsare:

“Hej!
Jag är så bekymrad för min femåring. Nästan jämt är han bråkig och besvärlig och gör inte som jag säger till. Det här gör att vi bråkar mycket och jag har så dåligt samvete. Har du några tips?
Hälsningar
Clairy”


Hej Clairy!

Tack för din fråga. Jag förstår att du och din son har det jobbigt. Utan att veta i vilka situationer ni har svårigheter vill jag ge några allmänna råd som du skulle kunna prova till att börja med:

1. Förberedelse: Du skulle kunna börja med att alltid förbereda sonen en lagom lång stund innan ni ska göra något. Då förklarar du BARA EN GÅNG – lugnt och sakligt – vad som ska hända. Detta gäller för både små och stora aktiviteter, alltifrån att borsta tänderna och klä på sig för att gå till dagis till att resa bort över helgen. När det gäller rutinsaker räcker det med en kort påminnelse: “Nu ska du och jag strax gå till dagis. Då behöver vi klä på oss om en liten stund.” 

2. Extra uppmärksamhet: När man väl har kommit in i en ond cirkel av tillsägelser, tjat och trots är det viktigt att hitta sätt att bryta trenden. Ett enkelt sätt att börja är att ge barnet extra uppmärksamhet utan att förvänta dig någon motprestation – alltså inte som beröm eller för att få barnet att göra något speciellt. Det kan handla om att säga ett enkelt “hej” när du går förbi hans rum, ställa en fråga vad han gör, eller om han har det bra. Stanna inte längre än en minut – det handlar bara om en kort – och positiv – kontakt.

Gör man detta konsekvent flera gånger varje dag ökar barnets känsla av att föräldern verkligen ser och bekräftar honom. Så småningom kommer behovet att få uppmärksamhet genom att trotsa att minska.

Hälsningar

Hans

Advertisements

§ 15 Responses to Läsarfråga

  • Rebecka says:

    Hej Hans!
    Du skriver i ditt inlägg att man bara ska säga till en gång men då skulle jag inte få mina barn (flicka 5 och pojke 7) att göra någonting utan att tjata. Även om jag säger till 20 gånger så får jag ofta höja rösten för att få dem att till exempel stänga av tv:n eller klä på sig när vi ska ut. För mig låter det helt otroligt att det skulle räcka med en enda gång?! Har du verkligen testat det här i verkligheten där kraven är hur många som helst och föräldrar är stressade och har massor med tider att passa?
    // Rebecka

  • Patricia says:

    Hej! Kul att du kikade förbi bloggen, och tack gör tipset om din, tycket det är underbart att du har en blogg i den här inriktningen. Jag som brukar ha tusen frågor, kommer såklart inte på någon just nu, men jag återkommer med den biten 🙂 Ha en trevlig kväll! Och glad påsk

  • Marit says:

    Hej Hans.

    Tack för din hälsning hos mig. Jag och min sambo gick nyligen en föräldrautbildning som verkar vara precis som din filosofi med barn. Uppmärksamma det positiva istället för att skälla och banna…..
    Det funkar superbra för oss.

    Återkommer absolut om jag får någon fråga framöver:)

    Mvh Marit

    • Hej Marit!
      Det gläder mig att du har positiva erfarenheter av er föräldrautbildning och att ni har sluppit Nanny-metoden som varit i ropet ett tag nu. Välkommen tillbaka hit!
      Hälsar
      Hans

  • Sofia says:

    Hej!

    Såg din länk i Johanna Toftbys blogg å var genast tvungen att kika in. Denna blogg kommer att bli toppen, jag kommer absolut att läsa den. Har två pojkar, 1,5 å 5 år och busiga som få 🙂 Men jag har en fråga, min äldsta son har sen födseln varit väldigt osäker o blyg, helst gentemot andra barn, men hemma väldig tydlig om vad han vill. Seperationsångesten hos han har varit väldigt stark men det börjar bli bättre nu. Men hur stärker man självkänslan hos en 5-åring?

    Tack på förhand!

    Mvh Sofia

  • Sussi says:

    Vad kul att du lämnat en kommentar på min blogg. Inga dåliga råd det där inte. Hoppas det hjälper mamman med femåringen..

    Glad Påsk

  • Mia says:

    Hej Hans! Tack för ditt besök inne hos mig och nu har jag hittat hit. Perfekt….det behövs lugna metodiska o kloka människor att fråga. Vi har kämpat hårt med vår 5-åring men med mycket kärlek, lugn o precis som du skriver förberedelser så att man inte stör hans värld har vi hittat ett lugn i år familj där alla samexisterar. Vi beskriver väldigt ofta önskvärda beteenden – en slags muntliga sociala berättelser och det är à och o för våra söner. Ja, vi gör det alltså även för vår 15-åring.

    Trevligt att hitta hit – I’ll be back….
    Kram Mia

  • Jag har två små töser, den ena två år som trotsar på en ganska lagom nivå som jag tycker är helt okej då jag anser att dom måste testa gränser ibland men hon kan ändå ta ett nej. 14 månaders flickan däremot har aldrig och jag menar verkligen ALDRIG i hela sitt liv lyssnat på ett nej, när hon gör saker hon inte får säger vi ajaj Jadie(hennes namn) eller nej jadie men hon vänder inte ens på huvudet, hon visar inte det minsta tecken på att hon ens hört oss men när vi bara säger hennes namn annars tittar hon på oss så hon väljer ju helt klart att ignorera nej:et. Vi säger nej flera gånger och lyfter bort henne när hon inte lyssnar men på två röda sekunder är hon tillbaka och gör det hon inte får, det här håller på tills vi tröttnar och hon åker in i säng. Några gånger har vi hållt på så länge som i två timmar eftersom vi inte vill att hon ska fortsätta då hon märker att vi ger upp men det håller inte i längden att säga nej och lyfta bort en hel dag.

    Vad gör vi för fel (borsett från att ge upp), vad ska vi göra och hur kommer det sig att hon väljer att inte lyssna när vi säger ifrån, hon ser och hör ju att storasyster lyssnar. Hoppas du kan hjälpa en mamma och pappa som inte hittar någon lösning.

    • Hej!
      Jag förstår verkligen att ni är trötta (minst sagt) på denna situation. Frågan är viktig och jag kommer inom kort att återkomma med svar i form av ett inlägg här på bloggen då jag tror att fler har glädje av svaret.
      Hälsar
      Hans

  • Petra says:

    Hej

    Jag vill tacka för att du var inne hos mig och hälsade på, jag har bytt plats men du får gärna fortsätta hälsa på i den nya bloggen som är länkad med denna kommentar.
    Den andra låg ju på mama.nu men nu är jag på amelia.

    Ska kika igenom din blogg för att se lite vem du är.

    Ha en trevlig och glad påsk… 🙂

  • Linnéa says:

    Yes! Vad glad jag blir över att du startat en blogg om barnafrågor! Den hamnade sparades direkt bland favoriterna, och jag kommer definitivt att både läsa och fråga.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Läsarfråga at Lyckliga Barn.

meta

%d bloggers like this: