Välkommen till Lyckliga Barn
March 22, 2013 § 3 Comments
Jag är barnläkare. Mitt specialområde och stora intresse är hur man bemöter barn, särskilt de som är normalt trotsiga och inte samarbetar. Mina metoder har underlättat för många familjer och är enkla att tillägna sig – och ännu enklare att använda! Jag använder varken bestraffning eller mutor utan ombetingar barnen med positiva känslor och kärlek.
Här på bloggen välkomnar jag dig som vill ha hjälp med “trots” och hur du kan skapa en mer positiv relation till ditt barn. Min förhoppning är att vi på så sätt tillsammans ska skapa innehållet på den här sidan – du genom dina frågeställningar och jag genom att dela med mig av min erfarenhet av – och kunskap om – barn.
Varmt välkommen!
Tagged: barn, barnläkare, dagis, förälder, föräldrar, förskola, trotsålder, uppfostran
Lyckliga Barn 
Hej fina ni som skriver på denna sida! Jag tycker den är ofattbart fantastisk. Tack för kloka ord bara rent generellt.
Jag har en fråga om dagis. Jag har en son som är 1 år och 8 månader. Han har fått plats på ett dagis som är helt ok i maj, men även fått plats på ett annat som verkar FANTASTISKT i augusti. Helst vill jag alltså att han ska gå på det i augusti. Men jag känner också mig själv, och hur mkt jag än önskar att jag var den perfekta hemmamamman, så är jag inte det. Jag klättrar på väggarna efter några månader hemma (min man och jag har alternerat flera vändor hittills.) Jag svimmar nästan av tanken på att “gå och dra” hemma hela sommaren. Jag vill för min del alltså helst skola in honom i maj och börja jobba sen.
MEN, jag vill att han ska gå på det bästa dagiset… Hur jobbig är ett dagisbyte för ett barn på ca 2 år? Alternativet är ju nämligen att ta det första dagiset i maj och sedan byta till hösten. Jag tycker själv inte att det känns speciellt bra att han ska behöva byta dagis efter tre månader, när han precis kanske har vant sig och börjat gilla läget. Men jag vet inget om barn, känner mig okapabel att förstå hur han skulle reagera, och känner också att det är viktigt att hela familjen mår bra.
Jag vill gärna ha ett ärligt svar på hur 2-åringar generellt mår av att utsättas för denna situation. Jag tänker absolut vara hemma med honom till augsti om det behövs (min man har helt nytt jobb då, så det är inte helt helt bra att ansöka om f-ledighet det första man gör…) Så självisk tänker jag inte vara. Men kanske att det är jag själv som är hispig över det eventuella bytet? Är barn tuffare än vad jag tror? Eller har min magkänsla rätt den här gången?
Jättetacksam för klarhet!
/Helena
Hej intressant passagerare på 66ans busstur där under färden kunde vi diskutera så viktigt ämne som barnuppfostran i dagens samhälle. Har inga små barn just nu men hoppas på barnbarn så småningom och då har man en stor nytta av din erfarenhet.
Lycka till med din marknadsföring
Bozenna
Hej Bozenna! Tack för de vänliga orden. Vi vill nå ut till så många som möjligt – du får gärna lämna adressen vidare.
Hälsar Hans