Den Positiva Metoden del 1
April 26, 2011 § 8 Comments
Den Positiva Metoden kallas på fackspråk för intermittent profylaktisk favorisering och är en term som Hans Nyström har myntat och som beskriver vad metoden går ut på: en favorisering som sker oregelbundet och i förebyggande syfte. Ordet favorisering betyder här att barnet känner sig sett, uppmärksammat och satt i första rummet – naturligtvis inte att det favoriseras på något annat barns bekostnad!
I korta ord går Den Positiva Metoden ut på att uppmärksamma barnet utöver det vanliga. Det kan handla om att ta ögonkontakt, säga något uppskattande eller en beröring, exempelvis i form av en klapp på kinden.
Dagens övning:
Uppmärksamma ditt barn fem gånger under kvällen – utöver det du i vanliga fall skulle göra. Varje tillfälle ska vara helt kort – några sekunder – sedan återgår du till din vardagsrutin. Några exempel:
Verbalt: “Hej – vad gör du?” “Vad roligt att du ritar!” “Jag tycker om dig!” “Jag är glad att du finns.”
Taktilt (beröring): En klapp på kinden, en kärvänlig “knuff” när du går förbi, ta handen för en sekund när ni promenerar, en kort kram.
Visuellt (synligt): Ta ögonkontakt, vinka genom fönstret.
Auditivt (hörbart): Knacka på fönstret om du ser barnet i trädgården, knacka på den öppna dörren när du går förbi barnets rum, vissla för att barnet ska se att du ser honom/henne.
Berätta gärna här om du följer med på resan och provar. Hur upplevde du dagens övning?
Hälsar
Hans och Anna
Lyckliga Barn 
Hur ser man på att separera ett barn från sin pappa helt i onödan?
Tack för kommentaren! 🙂
Min son är bara 7 månader men det borde ju fungera alldeles utmärkt ändå 🙂 ,så jag är med!
Hej Sofi!
Välkommen och du har helt rätt inställning – uppmärksamhet är det aldrig för tidigt för. Många svårigheter kan förebyggas genom ett klokt förhållningssätt.
Anna
Hej,
min syster har alltid varit väldigt självupptagen. Nu har hon en dotter på ett år som tillbringar mer och mer tid hos mormor och morfar. Aktuellt har dottern varit utan sin mor i flera veckor, förutom den kvarten om dagen då de skypar. Dottern visar dock ingen saknad alls och trivs just nu väldigt bra. Morföräldrarna ägnar i stort sett all sin tid åt henne. Även när min syster har varit fysiskt närvarande har hon varit uppslukad av sitt arbete och trappat ner sin mammainsats mer och mer, säkert pga. att hon såg att morföräldrarna kunde ta över. Pappan till barnet har knappt någon kontakt alls till sitt barn. Jag har också en känsla av att min syster har lossat på det emotionella bandet till sin dotter. Dottern är krävande aktiv, kanske för att hon under graviditeten och även därefter fick ta del av väldigt mycket stress.
Jag är mindre orolig för den aktuella situationen än för den kommande när barnet ska tillbaka till sin mor som bor mycket långt ifrån morföräldrarna. Jag undrar hur stor skada som sker då när dessa pålitliga människorna försvinner abrupt ur barnets liv?
Oj va bra det känns nu, för alla dessa bitar gör jag varje dag medvetet med mina killar. UTOM att vissla på dem för det tycker jag är hemskt att göra på barn, visslar gör man på hundar.
Men jag är med i testet eller vad man ska kalla det. 🙂
Hej Clara!
Det låter jättebra! När vi skrev “vissla” menade vi däremot inte att du skulle kalla på barnet som på en hund utan som ett ytterligare sätt att påkalla ditt barns uppmärksamhet – det kan handla om en melodi, en särskild visselsignal som ni använder som hemlig kod eller liknande.
Hälsningar
Anna och Hans
Haha, jag misstänkte det. Men gillade inte ordet då det lätt kan missuppfattas av folk som tycker det är ok att “hundvissla”. Men nu visslar vi vidare mot helgen tycker jag. TREVLIG HELG!
Härliga tips som gjorde mig glad att läsa för ungefär så här gör jag redan och jag kände mig som en bra mamma – tack 🙂